Initiativtagaren till utställningen, Magnus Londen, avslöjar här varför reseaffischer fascinerar.
Berätta vad utställningen handlar om?
Det handlar om klassiska reseaffischer. Vi vill visa hur Finland i tiderna visade upp sig för omvärlden – hur man lockade resenärer till vårt nordliga land.
Jaha, men vad är egentligen en ”reseaffisch”?
Affischer var den tidens internet. Man anställde en grafiker eller konstnär för att skapa en attraktiv konstnärlig bild av det man ville ”sälja”. Det kunde vara Finland, eller en stad eller en region. Och så lade man på en härlig slogan så som Finland – Land of Romance eller Finland – For Wintersports.
Hur lockade man då utländska resenärer hit?
Se på affischerna: de är glada, färggranna och humoristiska.
Oj då, det hade jag inte trott … Finland är ju dystert och mörkt och tystlåtet …
Ha ha, det där är bara en kliché. Affischerna är snart hundra år gamla, skapade långt före den globala tid vi nu lever i. Men se hur internationella våra förfäder/mödrar var: Affischerna finns på franska, svenska, tyska, engelska och många andra språk. Så jag brukar säga att Finland alltid varit ett kosmopolitiskt och öppet land.
Hm, det hade jag inte tänkt på.
Precis! Vi är så fulla av det rutinmässiga tänkandet om Finland som ett slutet och bortglömt land.
Okej, men hur lockade man resenärer hit. Vad var lockbetet?
Naturen. Tystnaden. Att Finland var Off the beaten track, dvs. ett ställe som är bortom de upptrampade stigarna, ett oupptäckt eldorado.
Vad är det för speciellt med vår natur då?
Du skämtar, eller hur?
Nja, jag menar, på 1930-talet fanns det väl orörd natur överallt?
Inte riktigt. Finland uppfattades då – precis som nu – som genuint, som äkta, som ett orört paradis.
Och städerna då?
Våra städer framställdes självklart som ack så glamourösa. Se bara på affischen från Helsingfors 1939: en dam dricker champagne (!) på en uteservering (!) i centrum. Faktum är att det var med Champagnedamen som hela idén med Come to Finland började.
Berätta mera!
Det var en vanlig dag med fönstershopping i Helsingfors centrum. Plötsligt stannade jag upp: I skyltfönstret hängde en originalaffisch från 1930-talet: En dam smuttar på champagne, i bakgrunden en klassisk Helsingfors-spårvagn: Det är glamour. Det är lugn. Det är stil. Det är precis så jag vill ha mitt Helsingfors. Så jag fryste till där och då, jag insåg att mitt liv var förutbestämt: Jag skulle bli en affischjägare. Jag skulle hitta dem alla. Tillsammans med kollegerna Joakim Enegren och Ant Simons skulle vi göra den första boken om finländska reseaffischer.
Men det jag inte visste då var att boken i sin tur skulle leda till ett designföretag, det som i dag är Come to Finland Publishing Ab Oy. Att vi en dag skulle sälja produkter med klassiska finländska affischmotiv till hela världen. Och att vi skulle skapa en stor utställning med finländska reseaffischer i original.
Utställningen heter ”Lockropen från paradiset”, vad menar ni med det?
Vi ville plocka upp den positiva och oskyldiga hybris som syns på affischerna. Om man tar affischerna bokstavligt ser Finland faktiskt ut som rena paradiset. Det tycker vi är lite komiskt och rörande. Samtidigt är det alldeles rätt att vara kaxig och skrytsam, eftersom det ändå sägs på ett snällt och oskyldigt vis – det är ett reklamspråk som vi på Come to Finland älskar.
Har du några speciella favoriter på utställningen?
Champagnedamen av Jorma Suhonen kommer alltid att stå mig allra närmast. Och den kopian som hänger på utställningen är mitt eget ex, som jag fick i 40-årspresent av mina föräldrar. Se, men inte röra, ha ha!
Förutom henne så är det Osmo K. Oksanens skidpojke som är min bästis. Han har allt man behöver i livet: en reseväska, ett par skidor och äventyret i blicken!
Gällande sommaraffischer är Lake Saimaa – Loveliest in Finland av Paul Söderström och Göran Englund min favorit, för det är i Insjöfinland jag tillbringar somrarna, och just precis så där harmoniskt är det!
Finns det några pärlor bland de äldre affischerna?
Det finns många! Imatra-affischen av Akseli Gallen-Kallela är Finlands första reseaffisch (vi har lånat originalet av Gallen-Kallela museet) och en sann klassiker. Själva äger vi den näst äldsta finländska reseaffischen från ca 1893 i original, den gör reklam för en båtlinje mellan Helsingfors/Hangö och Lübeck. Det är fantastiskt hur färgerna hållit så bra – för en ”simpel” reklamaffisch – i över 130 år.
Utställningen innehåller också nya affischer?
Precis! Vi ville skapa något nytt, skapa en ny boom för affischkonsten. Så vi specialbeställde tolv nya affischer av finländska grafiker och konstnärer, och dessutom arrangerar vi årligen en stor internationell reseaffisch-tävling. Det är spännande att jämföra de nya och de gamla affischerna. Naturen och stadslivet lockar igen!
Vad tyckte konstnärerna om att göra affischer?
De verkade älska det. Uppdraget var ovanligt och spännande, ansåg de. Och det tyckte vi också. Det var fantastiskt att på nära håll få se processen hur en affisch kommer till. Vi vill förstås gärna inbilla oss att Finlands affischmästare från forna tider skulle ha gett oss en klapp på axeln …
Ni har jobbat i flera år med utställningen, så till sist kan man inte låta bli att fråga: Hur känns det nu?
Som alltid när något stort är klart … man är både lycklig och tom inombords. Vi hoppas att utställningen ska sprida glädje och kunskap bland besökarna. De här affischerna och dessa konstnärer ska äntligen få den uppmärksamhet de förtjänar!
Hur menar du?
Det här är ett finländskt kulturarv. Poängen är bara den att det är ytterst få som känner till det. Så häng med på resan till affischernas underbara värld!
Bannerfoto: ”Herrskap på resa i främmande stad” (Helsingfors?). 1908-1910, Bernhard Åström. Svenska litteratursällskapet i Finland, CC-licens.