År 1938 utlyste den danska dagstidningen Berlingske Tidende en affischtävling. Konstnären Aage Rasmussen deltog och vann. Året innan hade han fått sitt genombrott som affischkonstnär med en effektfull affisch för det modernaste man kunde tänka sig: ett snabbtåg.
Rasmussen var, liksom många nordiska affischkonstnärer, inspirerad av den ukrainsk-franske affischkonstnären A.M. Cassandres art deco-stil. När Cassandre tog till penseln skulle affischen vara expressiv och helst innehålla ett enda dominerande element. Vad bra då att just Cassandre satt i juryn för den danska tävlingen …
Rasmussens sädesfält är format som en monumental våg. Ett enda dominerande element, som sagt. Motivet hade ursprungligen skapats som en jordbruksaffisch, men för tävlingen målade Rasmussen om ladugården till en kyrka. Sedan kompenserade han den borttagna ladugården med en betande ko. Man ger och man tar. Affischen hade fått ett nytt liv!
Skillnaden mellan en jordbruksaffisch och en reseaffisch var egentligen inte så stor. Under mellankrigstiden väckte det danska jordbruket beundran utomlands. Med sitt kooperativsystem ansågs landet vandra längs en smal, men inspirerande stig mellan kapitalism och kommunism.
Havet och sädesfältet i Rasmussens affisch blev klockrena symboler för Danmark. Enligt turistbroschyrerna var danskarna ett agrart men välutbildat folk. Den danska jorden är bördig och utbildningsmöjligheterna är många, påpekade man.
Rasmussens affisch kunde publiceras först efter kriget, 1946. Nu längtade Europa efter att få resa. Att få njuta av freden. Och Danmark välkomnade besökare med en lika inbjudande som respektfull bugning från sädesfältet.
