Gunnar Dahlin anställdes redan år 1927 – som sextonåring – på Ervaco. Han hade ingen formell tecknarutbildning men talang och lära fick han sannolikt från sin far, som bland annat målade urtavlor.
I mitten eller slutet av 1940-talet bytte Dahlin arbetsplats och gick till Törnbloms Annonsbyrå där många av hans kända affischer producerades. 1946 valdes han in i SAFFT – föreningen svenska affischtecknare. Vi vet också att han var kvar på Törnbloms Annonsbyrå 1954.
Tidningen Annonsören valde varje månad ut en konstnär som fick visa upp sig på ett uppslag. I oktober 1947 var det Gunnars tur. Så här presenterades han av Erik Åkerblom:
”Att en konstnärs inre går igen i hans alster är ingenting ovanligt. Men när även apparation klingar i samma ton måste det betyda något alldeles särskilt.
Åtminstone i fallet Gunnar Dahlin. Klar het, ärlighet och ett ljust och harmoniskt sinnelag såväl hos honom själv som i hela hans produktion. Illustration eller layout får aldrig bli självändamål – de framstår alltid som lydiga tjänare vid frambärandet av argumenten för själva varan. Ingenting lämnas åt slumpen, ty ansvarskänslan inför kundens uppdrag står ständigt på vakt. Med samma elegans leker handen fram den vänaste lilla tomtenisse som den mest robusta maskin koloss. Att GD dessutom har glimten i ögat och goda idéer i huvudet gör inte betyget sämre.”
1952 placerade sig Dahlin på andra plats i Svenska Amerika Liniens affischtävling, där 719 bidrag hade skickats in, och han kunde kvittera ut 3 000 kr.
I slutet av 1950-talet gick han tillbaka till Ervaco där han var kvar till pensione ringen 1976.
Förutom att vara en sylvass illustratör klarade Gunnar Dahlin övergången från illustratör till att bli en erkänt skicklig art director när behovet av illustrationer och affischer sjönk i mitten av 60-talet.
