Waldemar Lorentzon debuterade vid en amatörutställning i Halmstad 1919 där han upptäcktes av konstkännaren Egon Östlund som sammanförde honom med konstnären Gösta Adrian-Nilsson. Lorentzon utbildade sig vid Carl Wilhelmsons målarskola och på Althins målarskola. Under resor i Europa blev han elev i Fernand Légers målarakademi Académie Moderne och skolades i kubismens anda.
När han några år senare återvände till Halmstad arbetade han med reklam och dekorerade väggar och tak i kapellet i Skavböke tillsammans med Axel Olson.
1938 engagerade han sig i Oxfordgruppen, en internationell religiös väckelserörelse.
1950-talet upptogs nästan helt av murala målningar i kyrkor runt om i landet. Under 1950och 1960-talet kom de små bergsbyarna i södra Spanien, där han ofta vistades, att sätta spår i hans målningar.
Den stora inspirationskällan var dock alltid den halländska kustremsan.
